Lillbra gör det, Mymlan gör det … och Skatan gör det …
Ofta.
Men det är inga av Halvars huvudsaker … det där med att länka.
” Jag har svårt överhuvudtaget för det där länkandet. Jag har kanske sagt det förr men i sådana fall tål det en upprepning: de enda läsare jag bryr mig om är de återkommande och hittar nya sådana hit så hittar de hit ändå.” … säger Halvar.
Det är inte för att retas. Som Skatan länkar dit ännu en gång. Hon vill bara förklara. Och detta blir (kanske) den sista gången … Hon skall verkligen försöka hålla sig och sina ”klor” i styr. Men det är ju så … att när man uppskattar och gillar det man läser vill man så gärna berätta och tala om, man vill ju ”låna ut böcker” eller tidskrifter (IRL) och fråga: Har du läst ditten eller datten ? Har du läst ? Och det är ju samma sak med bloggar. Man vill ju bara dela med sig …
Tänk så många bra bloggar Skatan har hittat i bloggdjungeln genom att följa länkar från en annan bra blogg.
”Och Fredrik Wackå uppmanar att länka allt vad du kan – den som lägger upp material på nätet måste acceptera att materialet blir länkat till.” … citerar Skatan Lillbra, som länkar till Fredik Wackå … som länkar …
Åååh vad Skatan suktar efter respons på just detta mitt inlägg och fråga. Så … snälla … kommentera, svara, argumentera.
Skatan vill ha synpunkter.
Så att hon kan utveckla, förfina och göra sitt eget bloggande bättre, mer spännande, vidare …
Skatans tankar 
Gör som du brukar. Det blir så bra så.
Jag tycker absolut att man ska länka om man hittar något som man vill delge andra och jag är jätteglad och tacksam om någon länkar till mig och hänvisar till något jag skrivit.
Däremot har jag stött på bloggar som består av nästan bara länkar. Man orkar inte skriva något eget utan ”utnyttjar” andras material, det tycker jag är fel. Lagom är bäst, precis som vanligt!
Ha en riktigt fin söndag!
Kram Ingrid
Jag tycker länkarna är jättebra. Vips är man hos en ny och spännande bloggare! Men jag håller med Ingrid också för även den sortens bloggar finns…
Kram!
Gör vad du känner för. Det brukar bli bäst.
Jag gillar också länkar. Att vara del i och föra vidare det levande bruset som är bloggandet. Eller kan vara, åtminstone.
När jag började blogga läste jag några hemsidor om vad det innebar: där framkom det att bloggandet är ett socialt nätverk och att man bör länka om man hittat någon blogg som är intressant. Så jag tycker inte det är fel att länka vidare om den personen/bloggen har något relevant för mitt eget inlägg. Är det inte bra att fler får upp ögonen för andra bloggar?
Fortsätt att länka – läsaren väljer ju själv om hon/han vill klicka på länken!
Jag länkar men ibland orkar jag bara skriva ner några rader i ett inlägg för det blir så arbetsamt att länka ;D
Jag hittar även nya bloggar i kommentarsfältet hos andra eller när de tittar in till mig. Men länkning är bra…det ger en tips på nya bloggar att titta in till när man har tid. Just nu känns tid lite som en bristvara. Var tog den vägen?
…länka eller inte länka det är frågan…
Gör det ibland, mer förr än nu. Beror på vilket mode jag är i. Att ta in andras tankar och lämna dem vidare berikar och vidgar oftast perspektiven. Men ibland, det kan bli lite av ryggkliande…du länkar till mig och så länkar jag till dig. Om du följer mina tankar?:)
Jag länkar när jag hinner och när någon skriver något jag vill förmedla vidare, lite då och då alltså. Det funkar fint när man kan kryssa i en ruta och välja att spara vad man skrivit in för uppgifter om sig själv. Då behöver man inte fylla i detta nästa gång man hälsar på i samma blogg utan datorn minns detta.
Vänner! Tack! Om jag skall sammanfatta hur jag uppfattat era kommentarer så fick jag nog ”de jag frågade efter”. ”Som man frågar får man svar.” Alla tycker vi olika men ända väldigt lika. För mycket länkande är aldrig bra. Det skall finnas en anledning till länken och inte ett länkande hitan och ditan. Och själv kommer jag att fortsätta på min väg. Försöka undvika för mycket länkande bara. Om någon jag känner har startat en blogg brukar jag länka en del för att ”hjälpa den nya bloggaren på traven”. Faran är, som peace in mind nämnde, att det kan bli lite av ”ryggkliande”. Deeet skall jag försöka undvika. Och fjäsk. Det är kanske deeet som Halvar värjer sig mot. Fjäsket. Jag gillar ju hans blogg så mycket att jag också har länkat ofta just till den. Och det kan ju ha uppfattats som just … fjäsk. Men nu skall jag förstås respektera hans åsikt därvidlag.
Jag tror också att det har med temperament att göra. Jag är extrovert, spontan upp till en ”irriterande” nivå … kanske … medan lite mera introverta, eftertänksamma bloggare inte känner för den här ”anstormningen” av ”uppvaktning”.
Tack än en gång för era synpunkter. De har hjälpt mig att reflektera. Och också … kanske … förfina mitt sätt att skriva blogg.
Kramar!