Just nu sitter Skatan hos sin syster. Hit har Mannen och hon rest för att lämna StinaFina ett tag. Vi åker till Österrike i morgon. Skatan kommer hem till Sverige på måndag medan Mannen stannar några dagar till. Hon hämtar StinaFina och flaxar vidare till Borlänge och lilla Alice Henne har Skatan inte sett sen hon föddes den 21 augusti. Så ni förstår att det blir ett spännande flax. Inte det till Österrike den här gången utan det till Borlänge förstås.
PAUS alltså … till dess …
Ha det!
→ 9 kommentarerKategorier: Blaj
Taggad: Flax
(Skatan har målat denna krysantemum själv … för några år sen)
Britt, en av mina ”… nära till hands”-bloggvänner fick mig att ”haja till” genom en av sina kommentarer:
”Och jag har missat storheten med all den musik du skriver om. Jag hoppas jag hinner lyssna ikapp innan mina dagar är slut på denna jord. Det finns så mycket musik, litteratur,konst, teater, musikaler, filmer som jag ännu inte hört, läst, sett.”
Hon fick mitt hjärta att ta ett litet skutt … att förstå och inse just detta. Att jag aldrig kommer att ”hinna ikapp”. Att jag kommer missa massor. Att det förstås alltid varit så. Men att det nu är värre. Känns värre.
Globaliseringen … medierna … internet …
Vi blir fler och fler. Vi har alltid blivit fler och fler men … nu määärks det, liksom.
Och det produceras ny musik, nya musikstilar, författas nya romaner, biografier, diktas poesi och målas tavlor för fullt … heeela tiden.
Böcker, musik, tavlor, poesi. Som jag inte ens vet författas, komponeras, sjungs, spelas in, målas, diktas …
Och snabbare snabbare snabbare går det … Tycks det gå …
Eller så har det alltid varit så.
Nej, det har inte alltid varit så. Världen har vuxit och vi har fått del av så mycket mer.
Och vi vill bara ha mer och mer och mer.
Och det finns alltid mer och nytt av musik, litteratur, konst, teater, musikaler, för att inte tala om filmer (Skatan ser jättelite på film).
Vi kommer aldrig hinna ikapp eller ens ”konsumera” det som redan finns.
Antingen får man bli nörd och ”snöa in sig”, specialisera sig på en viss sorts musik, en viss sorts konst, etc etc. Då kanske man hinner med en bråkdel.
Eller så får man som Skatan gör idag, flaxa och kraxa och ”snappa upp” än här än där och ”nöja mig med det” …
N Ö J A S I G M E D D E T . . .
→ 8 kommentarerKategorier: Musik · Tankar
Taggad: Reflektion
(Foto: Anders Hellström/SvT)
Skatan missade nåt … Joan Baez en av Skatans allra största idoler. Pascifisten och folksångaren med den klara, höga, rena stämman.
Som vi försökte sjunga som … då på 60-talet eller åtminstone sjunga med …
Och här kysser min idol sin idol … Jussi Björling.
Erika Hallhagen i SvD intervjuade Joan Baez som beskriver Jussi Björlings sång:
” Han har funnits i bakgrunden i hela mitt liv. Igår besökte jag hans grav och tände ett ljus. Jag har aldrig blivit så berörd av någon röst som jag blir av Björlings. Min mamma som introducerade honom för mig när jag var åtta år skulle säga att det beror på tårarna i hans röst”
Skatan har sällan heller blivit så berörd av någons röst … som av Joan Baez´ …
Det var fullsatt där på Cirkus i Stockholm och det förstår jag.
Och jag missade det … jag missade det.
→ 6 kommentarerKategorier: Musik
Vad blev det nu av min storstilade planerade dag … Vad uträttades?
Det bidde … det bidde en tumme*
Morgonrundan som vanligt, helt klart.
Inga snöflingor som jag låtsades att det var i mitt blogginlägg. Men vassa isiga snönålar som stack mig på all bar hud …
Och som det blåste.
OK … det var det, det. Morgonrundan.
Tvätten OK. Tvättad och klar.
Men sen.
Jag höll på timmavis med den förb-e datorn.
Trots att jag till exempel (med Mannen som vittne) ordentligt skrev in att programmet skulle presenteras på svenska, inget annat, på mitt modersmål s v e n s k a … presenterades … likt förb-t … all text på engelska.
Här svärs det som ni märker … som aldrig förr.
Det där med språket fick jag välan ta då … men sedan skulle ju också datorn anslutas till det trådlösa nätverket.
Det gick inte. Inte ens med förenade krafter.
Jag lämnade eländet och gick och la mig. Mannen fortsatte sina försök.
När jag kom ut här i vargtimmen, vid halvfemtiden. stod det på datorskärmen att rekonstruktionen hade misslyckats … sätt in CD 1 och börja från början.
F-n …
Börja om från början.
Det gjorde jag. Och där är jag … fortfarande utan dator. Ja dator har jag men ingen kontakt med yttervärlden och nätet.
Jordanien-sidan … den ännu inte avslutade … är fortfarande inte avslutad.
Så är det …
Men idag är det en ny dag.
Hoppas att Bes2Serve, den partner som HP föredrar och jag anlitat och köpt rekonstruktionsskivorna av för dyra penningar, har svarat på mitt mer än ilskna mail …
* Ni minns kanske sagan om den lille herrn som hade en bit tyg, som han ville göra en rock av och som han gick till Mäster skräddare med, och frågade om denne kunde sy honom en rock.
Jo, den kunde Mäster skräddare, och när blev den klar? Om lördag. Då kom han tillbaka och då fanns beskedet att det bidde ingen rock, men det bidde ett par byxor, dvs. om lördag. Då dök den lilla herrn upp igen men då sa Mäster Skräddare att det bidde inga byxor, däremot en väst. Och lördagen därpå blev det ett löfte om en mössa, som efter ännu en vecka senare bidde ett par vantar. Till slut bidde det bara en tumme.
→ 7 kommentarerKategorier: Frustration · Reaktion · Tankar
Taggad: Blaj
… har Mymlan i sin Bloggvärldsblogg utlyst denna vecka.
Min favoritblogg?
Som alla kan se här bredvid har jag en hel radda med ”… nära till hands-bloggar” och många favoriter bland dom förstås.
Men skall jag bara välja en enda … och det är just utmaningen tycker Skatan … så väljer jag tveklöst …
Hur jag en gång halkade in på hennes blogg, kommer jag inte ihåg.
Men att jag fastnade direkt, det kommer jag ihåg. För hon har sin alldeleles egna, oefterhärmeliga, ton …
”Hon med cigarren. Hon med lilla hatten. Hon med det tappade vettet.
Hon som gillar stridsflyg och whisky. God ton och bensprätt. Massor av färg så länge det känns.
Hon kallar sig Lilla Blå. Hon är ogift och önskar sig en trattgrammofon.
Hon är usel på danska men bra på att låtsas. Hon är inte låghalt.”
Säger den inte allt? Hennes presentation där hemma hos henne. I Lilla Blå Bloggen. Dit vi välkomnas med en ”riktig blötpuss”
Lilla Blå är en mystisk kvinna av obestämd ålder som har språket i sin hand, som har humorn och värmen, glädjen och sorgen, komedin och tragedin, självironin och skarpsyntheten, är burlesk, sarkastisk, grymt ärlig och utelämnande utan att lämna ut sig, inte ens så mycket som skulle få plats på ett knappnålshuvud.
Så vem ääär hon e g e n t l i g e n ? Hon är sååå vacker fast jag aldrig sett henne inte ens den minsta lilla bild … men jag vet att hur hon än ser ut … låghalt, nej visst nej, det är hon inte men om hon så vore … är hon ändå vacker, stilig … you name it …
Vi har många tycken och mycket smak gemensamt … det germanska arvet, Gustav Klimt, Egon Schiele … Tysklands dekadenta 20- och 30-tal. Sekelskiftet … svunna tider … och orden, kärleken till orden, språket …
Trots detta så känner jag inte denna mystiska Lilla Blå …och ändå tycker jag mig känna henne in på bara skinnet (mitt skinn) och längtar efter ”hennes bloggvärld” de dagar eller tider när hon ”ligger lågt” eller är i Berlin på de skumma klubbarna eller på sin ö …
Hon har några vänner där bredvid sig i bloggen … som ibland tar över när hon själv, Lilla BLå är trött eller less på att blogga eller ibland bara helt resolut, tar över : Farbror Gösta och Pål Pommac ... den sistnämnde har Skatan ett speciellt rum för i sitt hjärta …
Hennes musiksmak har blivit … om den inte var det innan … min musik. Jag har fått upp ”öronen” för mycket som jag inte hört förut … t ex … Christian Gabel och Den minsta av segrar …
Som ni förstår … skulle jag kunna hålla på hur länge som helst och tala för och om Lilla Blå Bloggen.
Den är i alla fall … helt klart … mitt Favoritbloggsval.
→ 6 kommentarerKategorier: Andra bloggare · Tankar · Veckans bloggtema
Taggad: Min favoritblogg, Musik
”Snön faller ner
tiddelipom
Allt mer ju mer …
tiddelipom
Allt mer ju mer, tiddelipom.
Det snöar.
Men nästa år
tiddelipom
om bra det går …
tiddelipom
Om bra det går, tiddelipom.
Det töar.”
(En Nalle Puh-sång, uppfångad och tagen ur Skatans minne … )
Vinterns första snöflingor faller just nu utanför fönstret i Nyköping. De började så smått falla på Morgonrundan. Men nu faller de ymnigt.
Kul!
→ 8 kommentarerKategorier: Dubbelblaj · Vädret
Taggad: Blaj
Idag skall Skatan hålla sig på hemmaplan.
(Foto: Bosse Malmgren)
Och för att inte flaxa för mycket hit och dit gör jag en lista nedan över vad som kommer att hända och ske.
Precis som Znogge brukar göra en lista över vad som hänt och skett.
Fast tvärtom förstås …
Och emellanåt, innan, efter, mina ”punkter” blir det förstås datortittande i bloggar, mail, Facebook, Twitter och annat smått och gott.
Ha en riktigt trevlig dag!
Det skall jag …
PS! Jag skall också komma underfund med dessa eviga tre punkter som Skatan älskar att skriva. Kanske blir de lite tröttsamma i längden. Kanske finns det ett annat sätt att hålla ”tankekedjan” vid liv … kanske, kanske. DS
→ 4 kommentarerKategorier: Tankar
Taggad: Blaj
… i morse och försökte boka om min tandläkartid som jag hade klockan tio … men det var inte populärt och jag hade ingen lust (eller råd) att punga ut med mer pengar för ingenting … så på med kläderna och in i bilen med Mannen som chaufför och StinaFina var också med förstås …
Och jag hann i tid.
Skatan tar alltid bedövning så efter en timme med borr och sug och skrap i den sneda bedövade munnen utan frukost och avrådd att äta något på några timmar … jag kunde ju bita mig i tungan av misstag … vacklade jag ut på stan trots att jag var urhungrig … för att shoppa eller åtminstone fönstershoppa.
Två par byxor blev det. Ett par röda i sammet och ett par svarta jeans.
Sen dök jag in på ett fik och drack kaffe och åt en kycklingmacka och tuggade väldigt försiktigt.
Det gick bra.
Jag inhandlade en chokladtårta, åkte buss till Mannen som passade på att jobba lite på kontoret, hämtade honom och StinaFina och så åkte vi till Djurgården och gick en sväng. StinaFina verkade gilla att komma till ”nya” marker. Det fanns ju så många härliga nya dofter där och det tog evigheter för henne att ”läsa tidningen” …
Och det blåste iskallt. Mannen och Skatan höll på att frysa ihjäl. Fel kläder, helt klart … för kallt väder.
När det var dags att hämta syrran gjorde vi det och åkte sakta sakta genom rusningstrafiken till Söderns höjder och pappa där vi skulle äta middag tillsammans med Brorsan som fyller år idag … och hans Zuzzi …
Och så hem genom den svarta tidiga kalla novemberkvällen … till Rapport och … så småningom … z z z ZZZ
God natt … det blir en tidig sådan för Skatan. Med en god bok.
En god bok att somna till.
Och ännu en dag till ända.
→ 6 kommentarerKategorier: Vardagssnack
Taggad: Blaj
… gjorde nästan o u t h ä r d l i g t ont när hon nöp och slet, knådade och rullade skinnet på mina stackars vader och lår för att ”släppa på” blodet genom musklerna så att det skulle kuna flyta obehindrat …
Men ont gjorde det.
Mina lår var en k a t a s t r o f … åtminstone på det högra benet som fått ta mycket av belastningen sedan jag bröt fotleden på det vänstra. Där stockades muskler och senor som ihopdragna persienner … fastnade t i det där läget … på grund av bindväven.
Vi skall börja med benen … men sen gå på hela kroppen.
Och tänk – kanske, kanske , kan jag få bukt med mina rastlösa ben också … min RLS.
Det var Helena, terapeuten, helt övertygad om.
→ 7 kommentarerKategorier: RLS · Tankar
Taggad: Åldern tar ut sin rätt, bindvävsmassage
Om trekvart sitter Skatan på tåget till Stockholm.
Hon har ett digert program … eftersom hon totalt glömt att hon hade inbokade tider förra veckan.
Så det blir dyrt!
Först tandläkaren.
Sedan …
Jag hinner nog en snabbvisit till pappa men sen … i tät följd
Thomas – min healer som skall dra och slita och ha sig … och ovanpå det, i direkt följd, Helena som skall knåda vad jag förstår. Ta sig an mjukdelarna medan Thomas koncentrerar sig till knotorna.
De var de två sistnämnda som jag glömde förra veckan.
Sååå himla pinsamt.
Men är man flaxig så …
Fast det bruuukar jag ju inte. Glömma så totalt.
Ha en bra dag!
→ 11 kommentarerKategorier: Blaj
Taggad: Blaj
… Skatan citerar hennes 
inlägg och blogg. Rakt av och helt och hållet. Kan inte låta bli.
Österrike är etta
Sedan
Thailand
Italien
Panama
Irland
Australien
Frankrike
Malaysia
Spanien
Kanada
Huvudet i takbjälken; Sverige är inte med.”
→ 2 kommentarerKategorier: Andra bloggare · Bodil Malmsten..måste det bli
Taggad: Reflektion
Skatan satt i internet-rummet på hotellet vid Döda Havet och letade på nätet när hon av Svenska Akademins nya ständiga sekreterare, Peter Englund, fick redan på vem som fått årets nobelpris i litteratur.
Vem i hela friden namn var det. Henne hade jag inte läst något av.
Men, jo, förresten. Det var ju om henne jag läste i en artikel i en tyskspråkig tidskrift när jag var i Bad Ischl i september. Och till och med noterade att hon verkade intressant … att jag skulle låna eller köpa något av henne när jag kom hem.
Och så går hon och får nobelpriset. Utan att jag i förväg hunnit göra hennes bekantskap ”på riktigt”.
Herta Müller … ”som med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap” (så löd motiverigen) fick alltså årets pris …
Väl hemma gick jag ner på Storgatan och tittade i skyltfönstren på vår gamla fina Kullbergs bokhandel, som numera är en Bokia-bokhandel för att se hur hon, Herta Müller, presenterades.
Jag gick förbi en gång … Camilla Läckberg, barnböcker … Ingen nobelpristagare.
- Det här var ju inte riktigt klokt, tänkte Skatan, presenterar de inte årets nobelpristagare med en enda skyltning ?
Då fick jag se en ”lapp” som låg u n d e r ett litet bord på vilket andra böcker av andra författare låg.
På lappen annonserades det att hon, Herta Müller fått årets nobelpris. Att där inte fanns några böcker, kunde jag förstå. De hade väl inte hunnit tryckas upp ännu och komma ut till handeln. Men … inte ett foto. Och u n d e r ett litet bord.
Skatan hade ändå ett ärende in i bokhandeln och kunde inte låta bli att säga vad jag tyckte om hur man presenterade årets nobelpristagare.
- Kunde man inte få fram ett foto av henne i alla fall. Något måste man ju kunna hitta.
Nästa dag stod denna ram, väl synlig, i skyltfönstret.
Skatan blir faktiskt alldeles matt …
Nu har jag också inhandlat en av Herta Müllers böcker: Kungen bugar och dödar, i vilken hennes eget dramatiska liv utgör utgångspunkten.
Den skall bli spännande att läsa.
→ 4 kommentarerKategorier: Litteratur · Tankar
Taggad: Årets nobelpristagare i litteratur, Reflektion
… och choklad därtill, blev Skatan uppvaktad av Mannen.
Inte här i köket där jag placerade rosorna sedan … utan på sängkanten.
Inget kaffe, inga rostade mackor. Mannen gillar inte brödsmulor i sängen …
Champagne och choklad … jo, jag tackar …
Och ikväll … efter höststädningen … har Mannen beställt bord på The crazy cow, en restaurang med härliga blodiga biffar …
Skatan förärade Mannen en tavla, Dansören, av Rolf Lembke, en konstnär som bott länge i Nyköping och ställer ut på Fiskhuset just nu.
(Skatan har fotograrerat tavlan med sin mobil … därav kvaliten)
Dansören, heterd en.
Vi har dansat tillsammans, Mannen och jag, nu i över fyrtio år.
En verkligt konstig känsla. Tänk vad fort åren gått och tänk vad mycket man har hunnit med …
Hmm … det har börjat blåsa så smått, ser Skatan … och det regnar …
Skatan hoppas nästan på storm … (Nej, jag bara skojar. Jag är bara lat 
Höststädningen ni vet … )
→ 10 kommentarerKategorier: GRATTIS
Taggad: Reflektion
även idag den 1 november 2009 …
Fast, förhoppningsvis, inte heeela dan.
→ Leave a CommentKategorier: Blaj
… har Mannen och jag varit gifta.
Då, den 1 november 1969 gifte vi oss i Lidingö kyrka.
Det var en fin höstdag … till att börja med. Bröllopsfesten hölls på Gåshaga Värdshus … .
och vi höll inte på att komma hem.
Den värsta höststormen i mannaminne härjade.
Den värsta före Gudrun …
Det blixtrade, mullrade, åskade, snöade, regnade och blåååste … Träd låg över vägen. Hustak hade blåst ner i Stockholm, byggnadsställningar rasat …
Det började bra.
Stormigt.
Kunde liksom inte bli mycket värre.
→ 6 kommentarerKategorier: GRATTIS · Nostalgi · Tankar · Vädret
Taggad: Flax, Fyrtioårsjubileum
… har höststädning.
Vi krattar löv, klipper häcken, tar bort vissna perenner … tömmer poolen och gör den färdig för vintervila.
Höstdagen är hög och klar.
Perfekt höststädningsväder.
För en gångs skull …
→ 8 kommentarerKategorier: Vardagssnack
Taggad: Blaj
eller nåt liknande … sa Ulla Gudmundsson, vår ambassadör i Vatikanstaten i programmet Människor och tro, som jag halkade in på när jag körde hem från affären.
Ulla G pratade om det goda samtalet … om att tala med människor som har helt andra värderingar eller syn på tillvaron än vi, häruppe i norden, i demokratin Sverige … och hur vi inte får vara så ”tvärsäkra” utan lyssna lyssna, ta in och klargöra vår syn, våra åsikter … att smälta och smälta samman och kanske komma fram till något så småningom, nå varandra.
Förhoppningsvis.
Om inte annat … så förståelse för att vi inte alla tänker lika … och att inte vi i alla lägen ”har rätt” och propsa på just vår sanning. Min sanning behöver inte vara din sanning.
Leva och (Låta leva)!
Ingen har inte ens sett en hel apelsin …
Den var väl bra?
→ 7 kommentarerKategorier: Tankar
Taggad: Reflektion
Nickan, min syster, läste Veckans bloggtema, Invandrare och främlingsfientlighet, och gav mig en bok som kommentar … och inte vilken bok som helst.
Nej, en i ämnet Invandrare initierad författare, Pontus Herin, har skrivit den. I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra …
Potus är uppvuxen i Djursholm och har i hela sitt vuxna liv bott i Stockholms innerstad. Driven av nyfikenhet flyttar han med hela sin familj till norrförorten Tensta. Han ville utmana sina fördomar om invandrare …
Tack Nickan! Det skall verkligen bli spännande att läsa den här boken … Jag såg att Pontus signerat den också med en hälsning till mig. Tack , tack, tusen tack.
Återkommer med synpunkter förstås.
Så småningom.
→ 3 kommentarerKategorier: Litteratur · Vardagssnack · Veckans bloggtema
Taggad: Vänskap
Så är vi framme vid en av höjdpunktsdagarna i Jordanien.
Skatan har med liv och lust berättat om denna dag på en av mina Sidor, som ni kan besöka genom att trycka hääär … och visar bara med nedan bild … hur jag delvis kände mig denna … helt fantastiska dag …
Som en skrynklig uttorkad gammal skräcködla kände jag mig … men ”still going strong” och nyfiken … trots att dagen förstördes av en ond mage.
→ 3 kommentarerKategorier: Jordanien · Tankar
Taggad: Åldern tar ut sin rätt
Mymlan på Bloggvärldsbloggen har förstås ett nytt veckotema: Denna veckas tema är alltså Invandring och främlingsfientlighet
Oj oj oj … det är verkligen ett komplext ämne. Men … i alla fall …
Skatan bodde i Österrike i en liten by med bönder ett år med sin familj. Att det bara blev ett år för majoriteten av familjen är en annan historia. Det var bara Mannen som stannade kvar.
Min uppgift i familjen det året blev att skjutsa ungarna… än hit än dit … till skolan som låg en mil åt det hållet där Sonen gick … till skolan som låg nere i stan åt andra hållet med Dottern när Mannen inte kunde ta henne med sig … och så hämta och köra 6 mil till Graz för att Dottern skulle få träna sin konståkning … och så hem igen.
Jag var ganska ensam.
En dag träffade jag en kvinna i Konsum. Hon stod och demonstrerade Wasa knäckebröd. Kontakthungrig gick jag genast fram förstås och smakade … och berättade att jo, Wasa knäckebröd det hade ju varit svenskt och knäckebröd är ju ett väldigt svenskt bröd bla bla bla …
Hon blev förtjust eftersom hon ääälskade Sverige och vad vi stod för … och berättade att hon också ledde gymnastikgrupper för kvinnorna i byarna där runtomkring. De hölls i en gymnastiksal i grannbyn. Ville jag vara med.
Klart. Jag kom dit och i omklädningsrummet möttes jag först av tystnad och sen välkomnade alla mig hjärtligt.
När de pratade med varandra förstod jag inte ett ord. De pratade en f r u k t a n s v ä r d dialekt (som förresten Sonen blivit expert på). Men … när de vände sig till mig försökte de tala ”Hochdeutsch” (rikstyska eller korrekt tyska … ).
Vi gympade i en timme så svetten lackade … och sen gick vi på Gasthaus Stegmüller och svalkade oss med var sina stora Gösser-öl (utjämning direkt!) … och pratade.
Det pratades och babblades om ”de där förskräckliga utlänningarna” … som stal … som inte kunde språååket som ” skulle skickas till dit där dom hörde hemma ”osv osv.
Skatan satt tyst.
Och så … fick dom syn på mig … alla tanterna … och tystnade.
Och sen … i mun på varandra … kom förklaringar och ursäkter och …
Det gällde ju inte mig förstås. Jag, jag kom ju från Sverige … Deeet var ju en heeelt annan sak. Det var ju de där svartskallarna och de från Balkan. En gång Balkan alltid Balkan … det vet ju alla. Dom ääär ju såna. Allihop.
Men du … du är ju som vi, sa dom. Du är ju inte som dom, sa dom.
- Du är som vi, sa dom.
Vi och dom.
Det är ju det det handlar om. Heeela tiden.
Vi och dom.
Främlingsfientligheten som ”dom” väcker. Och rädslan.
De som skiljer sig mest från ”oss” … i religion eller utseende eller kultur eller alltihop på en gång … har man svårast att ta till sig … att acceptera. De blir inte i n d i v i d e r . De klumpas ihop till ”turkarna”, ”svartskallarna”, ”judarna”, ”muhammenarna” osv osv.
Ju mer ”annorlunda” … ju större rädsla och fientlighet …
Det är ju självklart att det blir problem.
Och det ääär problem. Vi har … med vår integrationspolitik … dessa getton med nästan bara invandrare, som inte får jobb, som stigmatiseras genom sitt sätt att tala svenska … om de talar svenska … misslyckats. Viii har skapat problemen … och nu måste ”problemen” upp på de etablerade partiernas agenda och vi får inte låta politikerna släta över … och stoppa huvudet i sanden och tillåta Sverigedemokraterna att ”äga” frågan och ha ”tolkningsföreträde” …
Jag känner ingen invandrare (fast Sonen är förstås gift med en flicka från Thailand, som jag känner … hmm) … för dom bor inte där jag bor. Är deeet vettigt? Och känner man ingen … vad gör man lättare? Jo, klumpar ihop och ser inte i n d i v i d e r n a … och får eller behåller sina fördomar. För man träffar ju ingen som kan bryta fördomarna.
Alla polikter måste väl ha en ”vision” om hur vår integrationspolitik skall föras och fungera.
Sonen, som är fritidspedagog, har ca 65 % invandrare i klassen där han jobbar, huvudsakligen från Somalien. Det säger sig ju självt att det är dömt att … om inte misslyckas … så åtminstone dömt att bli mycket mycket dåligt. Och han jobbar i en stad där man mycket väl skulle ha kunnat erbjuda bostäder och ”sprida ut” de nya svenskarna på alla skolor i stan … Hela stan är väl ungefär så stor som ett av de här ”invandrargettona” i Stockholm. Men när Sonen reagerar och till exempel skriver insändare blir han snabbt kallad för rasist eller nazist eller faschist … Han är inget av detta …
Vi måste börja våga ”ta i frågan” …
Ju mer främmande de är …ju mer ”avskilt” de lever … ju värre blir främlingsfientligheten. Och det blir lättare för ”uppviglare” att spela på våra känslor. I grund och botten handlar den här ”fientligheten” inte om rasism … utan rädsla för det främmande. En rädsla som leder till fientlighet.
Men … politikerna måste ta tag i frågan. Inte stoppa huvudet i sanden. Sverigedemokraterna kan inte få ”äga frågan” med sin extremis. Den leder bara till ännu mer ”stigmatisering” och främlingskap.
Förresten gick jag på Österrikes motsvarighet till SFI. Jag hade ju bara en ringrostig tyska från skolan i bagaget och tyckte jag skulle lära mig lite mer … och jag var invandrare …
Det var två tandlösa rumäner, två fnissande thailändskor, några från Bosnien … och så jag. Efter en kvart, i en paus … kom läraren fram och sa att jag inte passade där … i gruppen. Att det fanns andra typer av ”skolor” för ”såna utlänningar som du”.
Jag tror att det är kärnan till problemen. Att man skiljer på invandrargrupperna också. ”Bättre” eller ”sämre”. Det enda kriteriet för ”bättre” eller ”sämre” borde vara enbart utbildning och förkunskaper och sånt. Inget annat.
Placera ut invandrarna när de kommer till vårt land lite här och där. Jag tror man kan ha krav på boendeort eller ställen inom en ort … placera de ”nya” bland oss andra så vi alla får möjlighet att m ö t a s och lära känna enskilda i n d i v i d e r …
Då, först då, tror Skatan att vi kan lära oss att leva sida vid sida och berikas av varandras kulturer.
→ 11 kommentarerKategorier: Politik · Veckans bloggtema
… Majsan och Oscar Wilde.
Själviskhet är inte att leva som man själv vill, utan att tvinga någon annan att leva som man själv vill. Oscar Wilde
Tål att tänkas på …
Verkligen!
→ 2 kommentarerKategorier: Andra bloggare · Visdomsord
Taggad: Visdomsord
Nu när jag fått mina bilder kan jag fortsätta min berättelse om mina upplevelser i Jordanien … och fortsätter där jag slutade – i Royal Automobile Museum - med en Harley Davidson-exposé …
Det fanns nämligen en hel samling Harley Davidson-motorcyklar ända från 1900-talets början där i museet, som nuvarande kung Abdullah II skapade för att hedra sin far kung Hussein … hans händelserika liv och hans jättestora intresse för bilar och motorcyklar i alla dess former …
(En ung kung Hussein … innan han blev kung … )
Det finns nog inget annat motorcykelmärke i världen som har samma ”status” och väcker sån hänförelse som Harley Davidson.
Den första Harley Davidson gjordes redan 1906. Den här är en av de tidigaste exemplaren V Twin – 1917.
Modell J – Motorcykel med sidovagn – 1929
1942 WLA.
WLA var den militära benämningen på Harley Davidsons (flathead-modeller), som uteslutande användes i Europa under andra världskriget.
Skatan tyckte faktiskt – trots de fantastiska bilarna som hade samlats där på muséet – att det var Harley Davidson-cyklarna som var allra bäst och roligast att se …
Jag har nämligen alltid ”vurmat” för HD och motorcyklar men som den fegis jag är aldrig ens suttit med på bönpallen än mindre kört själv.
Visst är de skönheternas skönhet ?
(2008 Harley Davidson XL 883L Sporster 883 LOW – från nätet förstås)
Efter att ha gått runt tillsammans med Stellan och vår guide Mr. Gargour …
och beskådat alla dessa skönheter – bilarna oc motorcyklarna – hade det dukats upp för en middag inne bland bilarna …
som vi åt … medan vi snackade och tyckte och valde vilken av alla dessa rariteter som vi gillade allra bäst.
Skatan valde förstås en HD:
… den med sidovagnen. För i den fanns det ju också plats för StinaFina att åka med …
→ 2 kommentarerKategorier: Jordanien · Tankar
Taggad: Reflektion
på en backup-cd … men datorn är fortfarande paj.
Så jag har beställt en ”återställare” från HP à 500 spänn.
Killen som hjälpte mig att spara bilderna hade kunnat återställa datorn också … men då hade det blivit väsentligt dyrare. Sa han. Deeet var väl hyggligt att han tipsade mig om att jag kunde inhandla ett program som installerade Windows Vista på nytt istället för att göra det … och sen ta betalt.
Såna företag anlitar man gärna igen. Eller hur?
→ 8 kommentarerKategorier: Blaj
Taggad: Vardagligt
Igår var Mannen och Skatan på Riddarhuset.
(Foto: Bielke)
StinaFina fick stanna hos Stora E där hon fick macka till kvällsmat (vi hade glömt hennes egen) och ha det mysigt.
Det var Svenska Bergsmannaföreningen, som Mannen är med i såsom varande Bergsingenjör, som hade anordnat visningen där i Riddarhuset med macka och öl på Jernkontoret efteråt.
Intendenten Anders Lindström, 
(Foto: A-M Lindqvist)
var guide och en bättre guide kunde vi verkligen inte ha haft. Han hade en hög tydlig röst med betoning på tydlig … och så var han rapp och rolig också. Så framställningen som varade i två timmar ungefär, blev aldrig tråkig eller långrandig. Man ville bara höra mer om husets arkitekthistoria, fler episoder om vad som kunde ha hänt vid adelsmännens alla riksdagar där, och så om adeln förstås, grevar, friherrar och ”vanlig knapadel”.
Men … Skatan hade faktiskt varit här förr. Och när hon klev över tröskeln in i den stora öppna stenhallen kände hon ilskan stiga inom sig och sa till Mannen.
- Tänk att jag inte glömt, tänk att det fortfarande sitter som en tagg i mig … fast jag e g e n t l i g e n har lagt det och honom och allt vad han står för bakom mig.
(Foto: Anders Wijklund/Skanpix – beskuren bild)
Förra gången Skatan var där på Riddarhuset hade hon blivit inbjuden dit av sin biologiska far … som hade sin ätts vapensköld i stora salen, en vapensköld som han stolt visade upp och berättade om men också snabbt poängterade att jag, Skatan, som ”oäkting”, aldrig kunde få del i. Trots avskaffade previlegier …
Som om jag skulle velat det eller någonsin hade trott det!
Men det skulle komma mera från min ”noble” biologiska pappa … Något som jag aldrig hade kunnat förbereda mig för när jag tagit mod till mig och tagit kontakt.
Jag hade ju ”min familj” på annat håll. Den pappa och mamma (som alldeles nyligen dött och som jag saknade så), mina adoptivsyskon … ja min ”riktiga” famlij … och så kom ”gubben” och slängde ur sig floskler …
Men det skulle komma mera …
… och det kommer att komma mera här på bloggen också. Var så säkra.
Nu när Skatan har fått upp ”ångan”. Så …
→ 10 kommentarerKategorier: Rötter · Tankar
Taggad: Reflektion
… att när hon nu blivit nominerad och allt … till en 50+-tävling så skulle hon kanske snygga till sig lite, städa upp, rensa ut bland alla Kategorier som hon ”dragit på sig” … till exempel
Men så kom hon att tänka på att det är ju som hon ääär, Skatan: vildvuxen, kraxig och flaxig.
(Björn Bergsten)
Så hon lät det vara som det var.
Kraxigt och flaxigt …
→ 6 kommentarerKategorier: Blaj · Skatan
Taggad: Blaj
Idag har jag varit på Vårdcentralen på läkarbesök. Mannen har tjatat och tjatat och nu blev det av … med en lång lista så jag inte skulle glömma nåt i hastigheten.
För det är ju ”i hastigheten”. Man har ungefär en halvtimme på sig på en sån här läkarträff.
Men Skatan har en bra läkare. Så det så. Som tar mig på allvar, klämde mig på magen, knackade mig i ryggen, tog trycket (som är alldeles utmärkt) och skickade mig till provtagningen där man tog alla möjliga prov för att veta min ”status”.
Man tog till och med hörselprov. Barnen har tjatat om det i flera år. Att jag har TVn på så högt.
- Du måste höööra dåligt, mamma, låter det oftare och oftare.
Min läkare skall ringa om provsvaren den 4 november. Då skall jag själv ha tagit och lämnat in ytterligare underlag för prov … ni förstår nog vilka … i denna veckan … så han, doktorn, kan ge besked om provsvaren på dom också.
Och så har jag fått tid hos min gyn-läkare som jag fortfarande går till i Stockholm. Redan den 17 november.
Det går undan.
Och ändå känner jag mig som det ser ut ute idag … dimmig och låg. Trots att läkaren sa när han tänjde och böjde på lederna att … visst, du har bra rörlighet för din ålder.
Han tjatade lite väl mycket om min ålder, tyckte jag.
Vid din ålder haaar man krämpor. Man kommer inte undan. Det är naturligt åldrande bara … bla bla bla ….
Vad är naturligt åldrande … Naturligt och naturligt. Bara för att vi dog vid ca 60 års ålder för det mesta för hundra år sen eller så eller åtminstone var mycket gamla då … behöver det väl inte betyda att kroppen inte skall hänga med nu när livslängden har ökat på med några 10-tal år ytterligare … i bästa fall.
Och att det är n a t u r l i g t med ont både här och där.
Men … inte ont i magen i alla fall. Var naturligt …
Sa han … 
→ 10 kommentarerKategorier: Blaj · Depp - inte Johnny - men Depp · Tankar · Vardagssnack
Taggad: Åldern tar ut sin rätt, Blaj, Vardagligt
… fast på olika sätt.
Flopp 1.
Den första var egentligen vackrast … i vår smak med högt i tak, väldigt vackra fönster med djupa fönsternischer. Men …
Den låg vid en väldigt trafikerad gata … hörnlägenhet med alla fönster mot gatan utom köksfönstren.
Golven var plastgolv – rakt av och det är inte vår ”melodi” och … tja … fönsterna var fantastiskt vackra men det andra tog över.
Flopp 2.
Den andra ryggade jag nästan mot redan i trappuppången. Det luktade gamla kroppar och död … som det ju gör när gamla kroppar och död har ”vistats där”. Men det skulle man ju kunna ”vädra ut” om ifall att … Men det fanns inte en enda vacker sak med den lägenheten … inte en enda … Jag går helt enkelt inte in på det … Bottennapp! Vi stack in huvudena, sniffade runt och stack ut … fortare än kvickt. Och tänkte.
- Tänk vad man göra med fotografier nu för tiden. Tänk!
Flopp 3.
För att det blev en flogg 3 … har vi oss själva att skylla. Vi hade helt enkelt inte läst på. Det var en etagevåning, helt underbar. Allt! Utom möjligen att badrummet var lite i minsta laget … men annars … Toppen. Man kunde komma in utifrån till båda ”etagerna” vilket ju skulle vara bra om man fick svårt för trappan ”på äldre dar”.
Men det gick ju inte. Där fanns ingen hiss. En etage-våning som man skall äntra trappa upp, trappa upp, trappa upp … med kassar och vovve och sopor (trappa ner, trappa ner, trappa ner) …
Det fanns alltså ingen HISS …
Hur slarvig får man vara?
Jag blev verkligen ledsen för det vaaar en underbar våning som jag skulle kunna ha tänkt mig …
→ 7 kommentarerKategorier: Blaj · Tankar · Vardagssnack
Taggad: Blaj, Vardagligt
→ 3 kommentarerKategorier: Blaj · Musik · Tankar
Taggad: Blaj, Musik
(Akvarell av Skatan med motiv Villa Skogsberg)
Mannen och jag har börjat förstå … jag har gjort det för längesen … att det börjar bli ohållbart med den här stora stora trädgården som skall skötas. Visserligen är vi sex familjer … men ändå.
Var sjätte vecka är det vår tur.
Men det är ju inte hela världen. Utom att man måste fixa och trixa och byta vecka o s v om man är på resande fot lite längre tid.
Och det är ju Mannen och jag. Ofta.
Och så är det de här vår- och höststädningarna.
Vi har en kämpahög ful risig … men tät … häck mot gatan. Som skydd mot både insyn och buller förstås. Men sååå ful och så arbetskrävande. Varje höst skall vi hyra en skylift och så skall en av oss stå däruppe och klippa skott och ibland heeela häcken … för att täta den ytterligare. Vi andra skall ta hand om grenarna med de långa vassa taggarna (en del grenar alltsål) och släpa till släpet som skall köra iväg det till tippen.
Förra hösten regnade det och var svinkallt.
Det går väl an att kratta löv, att klippa ner rosor att … Men när man själv känner för det och vill.
Skatan vill inte känna sig livegen längre. Och nu har jag äntligen fått Mannen över på min sida.
Om vi kom överens om att ”leja” någon att hjälpa oss med trädgården. Skulle det väl kunna funka. Nej, de andra familjerna är inte inne på det. De vill göra allt själva. Och de är ju i majoritet … så …
Så idag blir det tre lägenheter som vi skall titta på. Lägenheter utan trädgård. Men ändå nära … som man säger … skog och mark.
Och vi har ju inte bråttom. Nästa vecka är det höststädning igen … förhoppningsvis den sista …
Nej, vi sitter inte i sjön, vi har inte bråttom. Men vi har bestämt oss.
Alltid nåt!
→ 9 kommentarerKategorier: Vardagssnack
Taggad: Vardagligt, Villa Skogsberg
Och så kom vi då till Amman på den femte dagen. Staden, som precis som Rom, vilar på sju kullar …
(Bilden har jag hittat ”på nätet” men jag har liknande i min dator som ju är ”på vift”)
Innan incheckningen på hotellet gjordes en avkortad ”city tour”. Vi var så himla trötta.
Jordanien har tagit emot mest palestinska flyktingar i världen (ca 2 miljoner) , tror jag. Det finns jättestora trånga flyktingläger ”mitt i Amman”… det kan vara en del av det som syns här på bilden ovan.
- Så det gäller att inte ”höja rösten när man pratar med frugan, anmärkte Abdullah, vår fine guide … som med känsla pratade om Israel och Mellanösternproblematiken.
Men den tänker inte jag prata så mycket om. Att den var allestädes närvarande kunde man inte undvika att märka . Integrerad i vardagen i Jordanien, helt enkelt.
På hotellet blev det snabbdusch och lite vila innan vidare äventyr …
Det visade sig att på just det hotellet hade en självmordsbombare tagit sig in och utlöst en bomb mitt i en bröllopsfest som hölls där. Och massor av människor omkom. Bland annat en granne till Stellan som hade suttit 7 år i isreliskt fångenskap, släppts och varit med i förhandlingarna med Arafat och Clinton i Camp Davies … och nu hade fått en välförtjänlig pension. Och så hände detta. Vi skall också komma ihåg att det är stora skillnader på tro inom den muslimska världen. Allt är inte svart ellre vitt. (Hotellet var det mest ”slitna” av våra hotell. Men matsalen var den finaste och alldeles nybyggd … av förklarade skäl).
Vi var inbjudna till Stellan och Hania som hade en fantastisk våning på en av Ammans sju kullar med en vidunderlig utsikt över stan. Man hade haft sån tur att tomten mittemot inte fick bebyggas av ”arkeologiska skäl”. Vi minglade och pratade och beundrade den vackra våningen … (här skulle jag vilja haft mina bilder ).
Sedan bar det av till kvällens huvudbegivelse: Middag på the Royal Automobile Museum med privat visning av kurator Mr. Gargour. Skatan tog bilder på Harley Davidson från 1900-talets början, som jag kommer förevisa i sinom tid, förhoppningsvis, och nöjer mig med bilder som jag lånat från Mannens klasskamrats hemsida … vilka ju inte heller går av för hackor.
Fyrarätters (eller var det femrätters) middag avåts där bland alla bilarna innan vi återbördades till vårt hotell … där vi somnade ”ovaggade”.
Var så säker.
→ 10 kommentarerKategorier: Jordanien
Taggad: Flax
Härommorgonen när StinaFina och jag gick Morgonrundan höll man på att ”städa bort” mossan från stenmuren … i naturreservatet.
Stenuren, som ju är skapad av mänsklig hand, skall inte försvinna in i naturen … utan den skall framstå som en av människor skapad mur, berättade en kvinna som var mitt inne i arbetet med att kratsa och krafsa bort den fina gröna mossan …
Så skulle det vara.
Idag kom vi till det ställe på muren där mossan fortfarande ligger kvar … och får göra det någon dag till … Åtminstone till måndag.
Visst är det finare, så säj?
→ 15 kommentarerKategorier: Morgonrundan
Taggad: Morgonrundan, Vardagligt
Skatan tänker, flaxar och kraxar om stort och smått, smått och gott ...
Av intresse ? Vad man bloggar om … Konst och konstigt kanske
|
knuff.se
